Idag ska jag få kortisonsprutor lite här och var. Efter det får jag inte belasta knäet och fötterna på minst 12 timmar. helst 24 timmar. Så då tänkte jag igår att vi går grusvägen hemma fram och tillbaka. Det är mil. Inget konstigt med det, brukar göra det. Fast vi gick långpromenad i tisdags och jag brukar låta hundarna (och mig) ha en vilodag emellan motionsrundorna. Men nu blev det som sagt 2 dagar efter varandra.
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
Vi börjar promenera
I slutet av grusvägen, precis innan vi skulle vända, började solen gå ner och det blev så vackert på himlen så vi var tvungna att stanna och insupa färgerna en stund.
Vi började vår promenad hemåt och helt plötsligt blev det svart. Finns ingen gatubelysning där jag bor, det är ju mitt i skogen :o) Men jag hade min pannlampa i fickan så det var inga problem.
Fast det var ju det...pannlampan lös i 15 sekunder och sen började den blinka. Lös i 15 sekunder och sen blinka. Det betyder ju självklart att batterierna börjar ta slut. Aaaaahhhh!!!! Hoppas den håller hela vägen hem. Det gjorde den. Eller nästan. Den slocknade typ 100 meter från huset. Helt ok.
Och när vi kom hem...
...ja, då var det matdax tyckte djuren.
Pissiga bilder men alla är från mobilen så då blir det lite grynigt eftersom den har automatisk ISO.
Nä nu ska jag fixa klart det sista innan jag åker och leker nåldyna på vårdcentralen :o)