Det är en fråga jag ofta får.
Svaret är NEJ.
Jag har aldrig begravt nåt av mina djur. Aldrig tagit med en urna med askan.
Har aldrig haft det behovet.
Att ha en speciell gravplats gör ju inte att Berit är hos mig. Detsamma gäller människor. Min mormor är inte hos mig bara för att hon ligger begravd på en kyrkogård.
Att ha en gravplats får mig att må dåligt. Jag vill inte gå till en gravplats för att minnas dom som har dött. Det vill jag göra när jag vill. När jag ligger i sängen, när kör bil, när jag dricker kaffe, när jag går i skogen...ja när som.
Bara för att jag inte besöker graven betyder det inte att jag aldrig tänker på dom döda, det gör jag varje dag.
Flera gånger.
Bara för att jag inte besöker graven gör det inte mig till en sämre och egoistisk människa.
Nu vill jag påpeka att det är så här jag tänker.
Dom som vill besöka en grav, gräva ner sina djur på tomten eller ta hem en urna ska göra det.
Man måste få göra det som känns bäst för en själv...
Jag säger bara att jag bevarar dom döda i mitt hjärta, min själ. Tack vare dom döda är jag den människa jag är idag.
Och det finns ingen grav eller urna som kan ändra på det.