Nja inte riktigt så illa är det men bilen är trasig.
Motorn rasade på vägen till jobbet i tisdagskväll. Peter fick komma och köra mig till jobbet och så skulle han bogsera hem den. Men den var så trögstyrd utan servo och gick inte att använda bromsen så det gick inte. Han lyckades få den till mitt jobb så där står den nu och inväntar bärgaren som ska köra hem den idag.
Som tur var så hände det inte långt ifrån jobbet men nog så irriterande ändå. Kunde inte lämna bilen för att gå till jobbet. Den stod så tokigt till.
Medans jag stod och väntade på Peter så kom det två tjejer i en bil och när dom passerade mig vevade dom ner rutan och skrek att jag skulle flytta på bilen. Då brann det i huvudet på lilla Icka kan jag säga :o)
Dom svängde in på parkeringen vid Ica, där jag stod bredvid och jag gick fram till dom och frågade om dom hade problem.
- Ja du kan ju inte stå mitt i vägen fräste dom lite snoffsigt.
- Nä men om ni nu retar er så mycket på det kan väl ni hjälpa mig att putta undan bilen för den startar inte.
- Jaha men det kan väl inte vi veta heller... Och så gick dom in på Ica fort som fan.
Suck säger jag bara. Va fan tror folk? Att jag frivilligt ställer min bil mitt i vägen bara för att retas. Idioter....
Igår var Peter och kollade lite på bilar i Eskilstuna men det var ingen som var nåt att ha direkt.
Idag ska han kolla på en som en kompis säljer. Hoppas på den.
Tur att det var sista natten jag jobbade när bil(helvetet) gick sönder. Min UNDERBARA MORFAR kom och hämtade mig på onsdag morgon när jag gick av mitt pass. Förstår ni...han åkte från Stockholm för att hämta mig i Södertälje och köra hem mig till Strängnäs. I LOVE YOU!!!
Nu börjar jag inte jobba förrens på tisdag igen så vi har lite tid att hitta en bil.
När man inte har en bil så upptäcker man, sorgligt nog, att man är ganska beroende av en. Särskilt när man bor mitt ute i skogen. Det är inte så att man tar en cykeltur till affären för att handla precis.
Men men...det löser sig sa han som sket i vasken...
Motorn rasade på vägen till jobbet i tisdagskväll. Peter fick komma och köra mig till jobbet och så skulle han bogsera hem den. Men den var så trögstyrd utan servo och gick inte att använda bromsen så det gick inte. Han lyckades få den till mitt jobb så där står den nu och inväntar bärgaren som ska köra hem den idag.
Som tur var så hände det inte långt ifrån jobbet men nog så irriterande ändå. Kunde inte lämna bilen för att gå till jobbet. Den stod så tokigt till.
Medans jag stod och väntade på Peter så kom det två tjejer i en bil och när dom passerade mig vevade dom ner rutan och skrek att jag skulle flytta på bilen. Då brann det i huvudet på lilla Icka kan jag säga :o)
Dom svängde in på parkeringen vid Ica, där jag stod bredvid och jag gick fram till dom och frågade om dom hade problem.
- Ja du kan ju inte stå mitt i vägen fräste dom lite snoffsigt.
- Nä men om ni nu retar er så mycket på det kan väl ni hjälpa mig att putta undan bilen för den startar inte.
- Jaha men det kan väl inte vi veta heller... Och så gick dom in på Ica fort som fan.
Suck säger jag bara. Va fan tror folk? Att jag frivilligt ställer min bil mitt i vägen bara för att retas. Idioter....
Igår var Peter och kollade lite på bilar i Eskilstuna men det var ingen som var nåt att ha direkt.
Idag ska han kolla på en som en kompis säljer. Hoppas på den.
Tur att det var sista natten jag jobbade när bil(helvetet) gick sönder. Min UNDERBARA MORFAR kom och hämtade mig på onsdag morgon när jag gick av mitt pass. Förstår ni...han åkte från Stockholm för att hämta mig i Södertälje och köra hem mig till Strängnäs. I LOVE YOU!!!
Nu börjar jag inte jobba förrens på tisdag igen så vi har lite tid att hitta en bil.
När man inte har en bil så upptäcker man, sorgligt nog, att man är ganska beroende av en. Särskilt när man bor mitt ute i skogen. Det är inte så att man tar en cykeltur till affären för att handla precis.
Men men...det löser sig sa han som sket i vasken...